Då tyar själen mera tog under armen
den svarta sopsäcken, i handen
kvistsaxen
i ett nafs vällde säcken över
det var dags förnya forsythian
likadant med tre andra buskar
och dags för släpet för allt skräpet
bokar hjälpen
av de duktiga tjejerna
de har ögon och modet kapa
intill ruinens brant
men vad nytt friskt virke
där växer fram