långsamma dagar av mjölkvitt eftermiddagsljus,
hur diffusa och flyktiga djuren på gatan är, ljudet av byggnadsarbete som fixar taket på grannens villa, teveapparater utan ljud, ljudet av kaffekokaren i köket, sporadiska anteckningar på datorn, sporadiska läsningar av andras texter, prokrastinering blandat med arbete, okända människor som vävs in i mitt vardagsrum, texter som blir till damm, texter som blir till sjöar av skit, texter som blir till gycklare utan några armar som står och jonglerar på något torg på internets horkvarter (poeter.se), läser att Bukowski hade nio katter som mest, att de såg världen som den är och att de var hans lärare, får mig att gilla katter lite mer, jag tänker på konstruktiva sätt att ha ihjäl grannarna på när de spelar för hög musik, tänker på konstruktiva sätt att sluta jobba och flytta till en hydda i skogen, eftermiddagsljuset gör mig trött, och orklös och diffus, vill inte skriva en dikt, det är bögigt att skriva dikter, vill inte skriva prosa, det händer för lite för att skriva prosa, för att skriva prosa behöver man ha ett intressant liv,
såvida man inte är Marcel Proust eller Pessoa, bara genierna kan göra vin av vatten, vi andra behöver åka till Krakow och knulla billiga polska luder, marinera levern med minst ett par flaskor vin om dagen, lyssna på musik, ja alltid lyssna på musik, vara brutalt isolerad och social på samma gång, ingen som lever ett svennebanan medelklassliv kan skriva, stjärnorna lyssnar bara på dem som inte är slavar under monotonin, stjärnorna lyssnar bara på dem som ännu inte är döda,