Dikt av Julia Engström.

Jag vill också vara sådär näpet oförsiktig.
Trampa på i ullstrumporna o känna mig värdefull o viktig.

En liten rosig kerub som ler mot allt och alla.
Ett oförstört mirakel som ännu inte har lärt sig att de flesta fiskar är kalla.

Möta varje människa med stora nyfikna ögon som inte dömer.
Jag hoppas så att barnet inom mig inte glömmer.

Det finns lite rosenskimmer överallt, det håller jag fast vid.
Att bli vuxen behöver inte vara ett inträde i en slaskig och grådaskig tid.

Det måste finnas lite godhet kvar därute för mig?
Jag hoppas att det finns så att det räcker för både mig o dig.