Ibland tvivlar jag.
Ibland tvekar jag.
Men alltsomoftast jag tror.
Jag föddes med känslor av
vårens första blomster.
Dess gyllenrosa rodnad.
Dess blyghet samtidigt så nyfiken.
Jag drar mig tillbaka.
I mitt champagnevita skal.
Jag kommer inte ut igen.
Förrän snön smält bort.
Då vårbuketten doftar som allra mest.
Jag blundar.
Somnar om.
Igen.