Dikt av Julia Engström.

Vissa vill man inte ta farväl av.
Andra ger dig konstant skoskav.

Somliga bygger bo i ditt hjärta.
Några ger dig själslig smärta.

De som skaver till en början kan bli bundsförvanter efter lite tid.
Jag vet att nyckeln är att ta det långsamt men det är så lätt att både falla och ta strid.

En del åker ut med huvudet före när jag ser deras rätta färg.
Jag önskar ibland att jag var lika orubblig som ett berg.

Istället är jag som havet, vild, oförutsägbar och vackert fri.
När jag möter någon som inte skräms av stormarna då vet jag att det är vi.