Dikt av Julia Engström.

Ett gäng brölande ungtuppar går gatan fram i samlad trupp.
Tanten på andra sidan gatan vågar knappt titta upp.

Bira, bira, bira, Bärs, bärs, bärs.
Bira, brudar, bira, brudar, bärs, bärs, bärs.

De sjunger och skrålar.
Med halvt urdruckna ölflaskor de skålar.

De får syn på tanten, hon lunkar fram i sakta mak.
Tunga matkassar gör att hon har svårt att gå rak.

En av tupparna bestämmer sig, han ska hjälpa det stackars tantskrället.
Men tanten blir vettskrämd "döda mig inte snälla" skriker hon och hoppar på stället.

Jag tänkte bara hjälpa damen med era matkassar?
Men jag kan strunta i det om det inte passar!

Den lilla damen sansar sig lite.
Åh vad fint av dig! Jag som trodde det skulle bli blodvite.

Grabben tar de två kassarna och presenterar sig, Anton heter jag.
Karin, säger tanten och sträcker fram handen, tänk jag visste inte att det fanns sådana gentlemän idag!