I korsningen vid Vasa ligger en fristad
Sena november kvällar
Tidiga september mornar
De dagarna, tjejer, kommer ni ihåg?

Då livet aldrig riktigt fanns
Verkligheten blev ett skämt
Där tankar och tysthet sa så mycket
Saker som vi sa
Saker som vi skrek
Ingen förstod, ingen utom vi

Där låtrader blev verklighet, kom till liv
Ord som skrevs låg så nära hjärtat
Det visste vi, det kände vi
Där fanns vi i vår värld, fri att fantisera

Vi kom ändå så nära inpå
Det vi trodde var ett skämt
Något som man hittat på

Livet i sig är en lögn, det var så vi sa
Något som inte riktigt fanns
Det var så nära utan att vi riktigt visste
Men det var som om vi tillslut gav det hela en chans

Det var vi i korsningen vi Vasa