Zickzack genom livet.
Vägtunnel av maskrosfrön.
Havsblå gungstol på äng av glas.
Tröstande nätter.
Berörande morgon.
Vilar på moln av vit dahlia.
Stunder av oss.
Polerar tystnadens statyer.
Men ännu mer sällan.
Nakna fotspår i snön.
December i min ficka.
Plockar fram dess iskristaller.
Blåser på dem.
De flyger iväg.
En och en.
Jag önskar mig dig tillbaka.
Som ett hav.
Utan vatten.
Som en himmel.
Utan stjärnor.
Som en värld.
Utan länder.
Du läser av mitt språk.
Fastän jag ingenting säger.
Du tyder mina drömmar.
Fastän jag är vaken.
Ibland jag tröstar mig själv.
Med en kram.
Och allt.
Ordnar sig.
Till slut.
Om.
Och om.
Igen.