I min barndom hade grannen en svart katt. En riktig skönhet. Vi blev vänner. Under skoldagarna mötte hon mig vid skolgården.
När jag flyttade hemfrån slutade hon att gå på den grusvägen.
Tänk jag tror att katter har både intuition och intelligens.
En gång sov hon en hel förmiddag i husets bästa fåtölj. Hon smet in medan husmodern var upptagen med veckostädningen.