Jag tillhör 68-Generationen. årskullarna från slutet av 40-talet gick som regel vidare till universitet .Om man ville något annat stötte det på patrull.
Bara för att grannens barn blev universitetsstuderande borde inte det vara någon självklarhet att ditt eget barn skulle gå samma väg.Alla är inte stöpta i samma form

Den förbannade intelligensen som jag ansågs besitta innebar att jag borde studera
vidare direkt efter gymnasiet. De flesta gjorde ju det. Gymnasieelever på den här tiden var nästan en statussymbol för föräldrarna. För att inte tala om att ha en son
eller dotter som läste på universitet.det smällder ju
ännu högre.
Åkte iväg med glatt hjärta. Nu skulle jag slippa att bl ispottad i ansiktet efter skolvägen.Jag bar på en fiolväska.Därför var jag avvikande.
Håglös återvände jag till uppsala.Där var jag inte avvikande
Studierna gick återigen trögt. saknade motivation
Åter till föräldrahemmet lyckades få in en fot på ortstidningen.som musikrescesent
Blev kallad KULTURDONNAN då är man väl också avvikande
Någon kallade mig kuf Då är man absolut avvikande.