önskar vore lika klok som du älskade uggla
och att min droppande nos
gick dra åt som kranen
ingetdera händer
trösten våra minnen hämtar bränsle ur

yrsnö


vinden tvärvände öppnade sin mun
och ut rusade flingor
vände om i ett lappkast
gapade
och ut vällde ännu mera
vinden fällde sin frusna last
att pynta staden
med glittrande juveler
och vita molnkuddar föll fnittrande
över varje gren