Av Julia Engström.

Tickelitack tiden går.
Knackeliknack är du där?

Det blinkar o lyser.
Datorn anropar o jag ryser.

Evinnerligt trött och nyfiken på samma gång.
Egentligen borde jag ut och lyssna på fågelsång.

Sitta framför plåtburken o häcka.
Snart får det räcka.

En jagande o försvagande bekräftelsejakt.
En slags långsam hjärncellsslakt.

För inte frodas de små grå av detta datoriserande?
Jag tror det är smått lobotomiserande.

Men tack o hej.
Det var allt för mej.