”Se mig”, ropar mitt hjärta.
Ropet tystnar i
ohälsans ränker.

"Hör mig", viskar mitt hjärta.
Ja, viskningen finns kvar
i mitt inre rum.

Sorgens öppna sår
binder samman behovet
av ömhet och klarhet,
om bekräftelse.

Det öppna såret
läker lite nu,
när insikten smyger in i medvetandet:
Ett grundläggande behov vi alla har
är att bli sedda och hörda.

När jakten efter bekräftelse
blir en vild jakt,
förlorar jag perspektivet.

Ja, viskningen finns kvar
i mitt inre rum:
”Se mig”
"Hör mig"