Vissa sanningar känns mer som lögner: Jag hade det själv svårt nog. Jag var nog ändå den som var snällast. Jag var bara tolv. Hon hette M och gick i min klass. Hon hade också bytt av mer eller mindre samma skäl. Men skälen som, mer eller mindre, försvann för mig stod och väntade på henne längs gångvägen hem. De hade moddat sina cyklar för att låta. De brukade aldrig våld så att jag såg det. Hon bad mig nästan varje dag att följa henne hem. Ibland gjorde jag det. Men ibland inte. Vissa sanningar känns mer som lögner: De skulle nog ha låtit henne vara om hon inte alltid blev så jävla arg. Det var vuxenvärldens ansvar. Jag var bara tolv.