full av förväntan och sorg
en dag i mitt liv tar jag friskluft
barnfri
fri av barn, ett ord otänkbart på serbiska
fri av barn, vad ska du vara fri av barn för
friheten avdunstar när du blir förälder, du är slav nu
hör jag serben i från djupet av hjärnan

men frihet! äntligen.
en promenad på stan, vintern är ful och vacker
maschiner kommer att rädda hemlösa
genom att gräva upp trädens rötter så marken ska kunna tåla nya byggnader
de kommer att rädda dem från hemlöshet men låta de andas dålig luft,
rädda på ett sätt men döda på ett annat
annars kommer träd att växa genom andras lägenheter?
så starka är rötter
en människa står uppe i luften och ser ner på mig
jag fryser
fingertopparna är inte varma
värme kommer sist till de längsta delarna av kroppen

men en diktare förväntansfull och sorglig
tittar genom fönstren på akademibokhandeln
drömmer om sin bok på hyllan
hur man klappar omslaget av sammet
och känner på bladen av träd
man gör sig av med träd men träd är överallt
om de är än aska bygger de jorden jag står på

eh, en diktare förväntansfull och sorglig
känner på fingertopparna
drömmer och är i verkligheten samtidigt
hon är här och hon är där
delad på två
så blev veden delade på två
en gång när hon klöv dem för att elda sitt kalla hus
i serbien