vid visionen av mig själv som ett mumifierat lik 
som sitter i fåtöljen framför sängen
förvridet grimaserade, stirrandes ut i tomma intet

 så tar jag upp pennan och skriver

 och jag ser hur mitt lik börjar att vittra sönder
skingras i snövindarna som drar genom sovrummet
det dammiga, vanställda ansiktet
förflyktigas slutligen till dimma och rök

en grönskimrande skalbagge avtecknar
sig i den grå massan av död vävnad

och jag slutar att skriva och vänder ansiktet mot fönstret