Genom det spröjsade fönstret
ser jag augusti regna mot sitt slut
När jag viftar bort en fluga från näsan
kommer en annan och landar på
filten som täcker mina ben
Vi håller modet uppe
och tänker att; imorgon är
en ny dag.
Någon påstår något som
andra betvivlar
jag tänker att potatisen måste upp
och på de gula rudbeckiorna
som hukar i regnet.
Sedan hämtar jag flugsmällan istället.
Man kan alltid göra något istället.
Sedan tänker jag på Goferträ och jordbeck
och att arken var exakt 150 meter lång
och att augusti regnar mot sitt slut
och undrar om det vi gör mot jorden
är fördärvligt.