under svavelgul sky
strålkastarna riktade mot gatorna
det intensiva ljuset
i vilket de nakna kropparna brinner
avslöjade
bespottade
tillintetgjorda

ja, vi måste iscensätta
vara parodiska
vi bör sätta oss vid middagsbordet
som skyltdockor
och mata varandra
med skedar av silver
en mjuk fyllig bouquet
aromatiska flöden
av regimvänliga idéer

ja, vi ska gå och lägga oss nakna
utan ansikten idag också
äggskalssläta huvuden
underbara, obsoleta doktriner
fyller oss som symfonier
och vi somnar och sover
djupare än berget

ja, vi är partikulära,
odifferentierade
språket som vita fåglar
vi äter dem varsamt
rengör våra tänder med deras ben

zebran i källaren
redo för skymningen
betar vackra floskler ur trycksvärtan
det kalla ljuset allt mer ogenomträngligt nu
en tät dimma över staden