Hörde regnbågens gråt.
Kände humlor dö under huden.
Men aldrig trodde jag.
Att rosens doft var minnen av snö.
Jag blickar upp.
Över tindrande natthimmel.
Någonstans finns det en stjärna.
Som lyser för mig.
I vårens första andetag.
I ett månsken.
Av vissna violer.
Stannar tiden.
Men jag ler.
Och andas igen.