Han: Varför gör du såhär? Du vet att jag inte vill ha en tjej, ingen kan få mig att bli förälskad mer. Jag tror inte på kärleken.

Jag: Men jag älskar dig! Jag vet att jag gör det. Om du bara kunde älska mig.

Han: du ljuger för dig själv. Du älskar tanken på mig. Men du älskar inte mig.

Han börjar gå runt i rummet, blir argare och argare och kastar porslin på väggen av frustration.

Jag : det är rätt, ta ut din frustration, slå mig bara, jag är din tjej.

Han (argt): du är inte min tjej !

Han slår på väggen, det blir ett stort hål.

Jag: du vet, man sårar alltid dem man älskar.

Han går sin väg, ut till köket för att försöka få distans. Jag följer efter.

Han: Jag måste göra det här. Släpp mig!

Jag: Jag kan inte! Jag älskar ju dig!

Han: du älskar mig inte. du älskar smärta.

Jag: tror du inte att jag har försökt att sluta älska dig??!!!

Han: försök mer.

Jag:
Du kan inte hjälpa dig själv. Du är beroende av smärta. Därför vågar du inte berätta för någon om oss.

Han: Sluta vara besatt av mig. Du kommer ingenstans med det. Jag lät dig komma in en gång. men tro inte att jag någonsin kommer att göra det igen. Det var ett misstag.

Jag ställer mig upp, börjar vandra runt.

Jag: så då var det alltså sant. Du utnyttjade bara mig. Men för vad?

Han ler snett, tittar på sina naglar och ger mig en föraktfull blick.

Han: hey baby jag kan få vem jag vill. Trodde du att du betydde något eller?

Jag faller ihop på golvet, bittar tårar fyller mitt ansikte.

Han vänder ansiktet åt ett håll där jag inte kan se det. Hela hans kropp uttrycker smärta....