du sitter där
som en liten pojke
som väntar på sina presenter
när du får reda på vad som ska ske
ler du blygt,
du är glad
men vet inte hur du ska uttrycka dig
orden känns så futtiga
att känslor rinner ut ur händerna
ditt leende sträcker sig
från öra till öra

långsamt vandrar du
den smala mörka poeten
armarna svänger utmed sidan
längs med gatorna
insuper förväntan
trots att insidan
håller på att sprängas
av lycka

schubert spelar i bakgrunden
och det är som om han sätter
ord på saker
jag inte visste fanns

när du möter idolen
myllrar tacksamheten ut
genom den blanka teveskärmen
det rinner en tår
nerför mina kinder
jag vill klappa dig på handen
och höra allt vad du kände
insupa dina känslor
och känna ditt lugn
äntligen