Bortplockar man det yttersta av kroppen,
och går inunder det förställdas yta,
finns inte mycket kvar att över skryta.
Det verkar ganska tomt i huvudknoppen.

Besiktar man de tillgjort fagra fallen,
vars yttersidor är begapade,
är också deras innersidor skrapade
och lika ihålig som vår är skallen.

Vad är en människa egentligen
bakom sin yttre mask och föreställning,
det som hon visar upp offentligen
och askan efter livets sista kvällning?

En människa är något mer, en riktning,
som inte syns vid okulär besiktning.