Snökristaller ännu glittrar.
Dina händer som den spegelbild jag en gång var.
Din tunga av fjärilslätt smekning jag känner hur jag ännu darrar.
Längs tornugglor och havsörn jag hör dig spela.
Din själ gör mig kvinnlig.
Dina ord gör mig sexig.
Varje skratt gör mig hel igen.
Inte längre vingklippt utan sveper över horisonten av hjärtats lust.
Tack du fina underbara.
Inatt slutade timglasets sand att rinna.
Det var vi. Vi var allt.
Din lyhördhet gör att jag smälter i din famn.
Som om det alltid varit så.
Så självklart äkta.
De snökristaller jag såg,
var bara en del,
av havet i din blick.