Han gjorde så gott han kunde,
tyckte han , därför hände ingenting,
olusten var alltid närvarande

Där glädjen brister,
så går livet sönder bitvis.
Den smått apatiska var långt gången,
såg ingen ljusning

När förälskelsen kom till byn,
hände det oväntade:
en gnista tände en låga av liv inne i hjärteroten

Något hände , olusten försvann,
ljusningen blev tillsammans med tjusningen,
något som han aldrig tidigare upplevt

Det var på våren det spratt till i gubben
- den våren , den våren.