Så längtar du vila i högsommarnatt
du tysta väntande barn av livet
så brusar i forsen ett lockande skratt
du frestas att fatta mod i klivet

om än skumma dagars flydda tid
besöka dina nattliga läger
så skönjas gryningsljus tätt invid
allt din kropp och själ och hjärta äger

har du bjudit din nästa din varma hand
dansat vild in i björkarnas lunder
fallit skrattande samman kyssta i brand
fröjdats tätt intill kärlekens under

sjungit sånger när sorgen har rasat
delat bröd i stunder av nöd
talat samman om liv som förfasat
om hur sanningar en gång löd

livet är sällsamt så förunderligt skönt
närhelst du är långt bort min kära
jag minns dina steg i solvarmt grus
varmast är minnet när du steg mig nära