stirrar tomt ut genom fönstret

blicken dras upp mot den blåa himlen

vill inte se på något med konturer

vill bara tömma mig på det sista...


kärleken gör mig stark

men sårbar.


kärleken ger mig hopp

men även besvikelse.


kärleken får mig att le

men även för kärleken gråter jag.


fortsätter stirra ut genom fönstret

vill få bort den obehagliga känslan som lagt sig i magen

känner ett avstånd mot dig som jag aldrig känt


måste bara tömma mig själv. i min ensamhet.
måste läka och bli hel.

...sedan möta kärleken iegn.