Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om en gammal tid för länge sedan, fast inte tillräkligt länge sedan.


1,2,3 timmar

Låta rina ner in i mej.
Citodonen som intog min kropp en gång i tiden.
Beronde.
Sprit.
Alkohlist.
Kroppen domnar försvinner,
1,
2,
3,
timmar.
Du tog min hand med sår,
Blev min hjälp.
Tog mej bort från sprit och medecin.
En tid för länge sedan, Då dina armar var lika såriga som min insida.
Vi förstod att vi inte klarade bådas sorg.
Ensama kvarlämnade med dubbla sår stod vi där.
Kärleken kvar, bortglömmd




Fri vers av Herrdag
Läst 243 gånger
Publicerad 2006-09-05 17:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Herrdag