Du ser dig själv stående
sittande, gående vad som helst
du är man
du är hennes men hon är inte längre din

Varje kväll den månaden
sprang hon samma väg
visste samma sak
bilen i garaget
in i villan
alldeles i det ögonblick hon öppnade föll hon

Föreställ dig nu att detta "du" är hon och att han
föreställde sig det
i det ögonblicket blir du faktiskt han

Det är vinter
snö och kallt och folk skyndar sig
man raskar på, får det gjort
kan knappt andas kan inte tänka
han där
skrapar isen, borstar bort snön
bilen vill inte starta

Föreställ dig nu: du är dig själv
stående, sittande, gående
du ska inte dö men
du vet att han
– så rädd att du skäms

Föreställ dig igen
du sitter i samma skinnfåtölj
tittar ut genom samma fönster
insjunken, trött och vresig
det är ingen särskild dag
du struntar i vilket år
det är samma år hela tiden
hon springer samma väg
öppnar, faller men villan
är inte tom, den töms

Du ser allt detta och till din förvåning
är du omgiven av ett släktkalas
dess leenden
väna, tröstande
retar dig
du struntar i vilken släkt
det är snart ointressant
vad annat kan du göra
än le tillbaka

I en plånbok, ett kuvert, en dagbok var som helst
finns en bild som förintar -- så är det ju
du är inte den bilden
men bilden vill vara du