Hon sydde sig en klänning, men visste inte vad hon skulle ha den till.

Hon gick in i hennes brors rum o på väggen stod det med blod, \"JAG BORDE DÖ, HON BORDE FÅ\". På sängen satt hennes bror med rakbladet och skar ett hack till i handleden.

Hennes vänner sa bara, \"prata med kurratorn, ring BRIS!\", ingen förstog ett skit.

Hon grät för at hon inte tyckte att hon kunde något.

Hon skrev, upp på taken, över staden, ner i ljuva livet om det fanns nåt.

Hon hörde hur hennes pappa skrek åt hennes bror och såg när han tryckte upp honom mot väggen.

Hon hör hennes brors flickvän skrika i telefonen \"HAN TÄNKER HOPPA HJÄLP MIG VID KANALEN\" hon sprang dit.

Hon kom gående mot skolan, hennes kompisar stod inte vid lyckstolpen och vänta så hon fick vandra vidare, ensam. Nu sa dom \"vi har alltid tyckt att du varit annorlunda, men nu vet vi.\"

Hennes klänning fick ett hål som aldrig, aldrig skulle sys ihop.