det när ingen ser som mina ögon läcker
och i vatten förnekar jag tårarna
för jag vill inte se.

Lyssnar på mina hjärtslag
under vattnet
så jag vet att jag lever.

vill inte känna den brännande känslan
den brännade känslan av svek.

jag gjorde det själv
stack en kniv i min egen själ.

men sorgen den bedövar all smärta
för med den finns det inte plats
med överflödigt nonsens.

det är när ingen annan hör
som jag skriker
\"den yttersta formen av poesi\".

häller ut min sorg
i ett badkar som snart är fullt
där proppen sitter för hårt.