Min pappa är en sådan där pappa som inte hör till den klassiska modellen. Han är patetisk på att förklara hur ett mattetal ska räknas ut men han är bra på att hjälpa till med att installera grejer till datorn.
Pappa är väldigt lugn och balanserad person, han är inte en sådan där fotbollspappa som energiskt sitter på läktaren och vrålar ut instruktioner till mig.
Pappa är heller inte sådan där pappa som ställer sig upp på finlandsfärjan och sjunger karoke, han applåderar inte heller efter att någon uppträtt.
Vad är han för pappa, då? Han gillar inte Carl Bildt, han älskar att prata historia med mig, han röker inte, han gillar att sitta och gosa med vår katt Misse, han skämtar mer med mamma än vad han gör med mig och min bror.
För det mesta sitter pappa inne i arbetsrummet. Han flyr från vardagsrummet när vi andra ska titta på Idol eller Melodifestivalen. Men när vi ska se på Parlamentet då smyger han ut från arbetsrummet och sätter sig i soffan, snabbt sluter sig hans skratt till vårt skratt och plötsligt är vi en orkest.
Pappa säger alltid när jag ska gå till skolan:
\"Vi syns sen.\"
Då ser mamma förbrående på honom, men ett leende spelar i hennes mungipor.
\"Syns gör vi alltid. Ses heter det\", säger hon till pappa och vänder sig sedan till mig. \"Vi SES sen.\"
Pappa flinar och lutar sig mot mig.
\"Vi syns sen\", mumlar han till mig och jag ler.
Tillsammans går mamma och pappa ut i köket.
Pappas familj äger flera klädaffärer som min lillebror och jag får tonvis med kläder ifrån. När jag frågar pappa varför han inte han startade en affär säger han att det inte var vad han ville göra. Det fick mig att tänka; pappa är nog en ganska självständig person. Han blev doktor i matte istället, vad det han gör på jobbet vet jag inte riktigt. Men operar mattetal gör han i alla fall inte.

Pappa och jag är nog helt enkelt ganska lika.