Jag är av plast
Eller porslin
Precis som en docka

Du kan inte se mig
Men jag finns ändå
Vågar du lägga mig ner
Så att jag blundar
Eller måste jag se på?

Jag har redan tynat bort
Hela jag
Så man ser inte tårarna jag fäller
Finns jag då?

Svaret finns hos de som ser mig
De som om ett tag kommer glömma
Även hos de kommer jag tyna bort