Varför måste ni förstöra?
Varför säger ni till mig vad jag känner och hur jag mår?
Bara för att det är så för er är det inte så för mig!
Jag försöker att vara en duktig flicka och göra som ni säger, men alltid är det något fel.
Jag kan aldrig vara prefekt för er eller hur?
Varför måste ni göra mig så vilse?
Jag kan kämpa tills mina vingar inte bär längre, men ni kommer alltid att dra fjädrarna... en efter en och bränna den framför mina ögon...
Det är klart ni gör saker för mig också men ni kräver så mycket mer tillbaka än vad jag kan ge.
Jag försöker men jag kan aldrig bli den ni vill att jag ska vara.
Jag vet inte vad jag ska göra...
I mina drömmar flyger jag över gröna ängar på en vacker bevingad häst och när jag tittar bort i fjärran ser jag er... jag försöker nå er men ni är för långt borta… ni lyfter och åker bort mot stjärnorna. Jag skänklar på min häst och tårar rinner ner…
Jag ser hur mitt hem försvinner och torkar bort mina tårar. Men nu är jag i det svarta. Stjärnor runt om mig men jag når ingen...
Vart är hem? Vart är min trygga punkt?
Snälla vart ska jag?
Jag tittar ned på hästen och kliar honom i manen, han frustar till och börjar sakta tona bort.
Jag skriker men inget hörs! Nu är han borta, jag är ensam och börjar sakta vandra bort. Mina vingar håller inte längre till att flyga... och jag är ensam i mörkret med ljus runt om mig, som jag inte kan nå. Vart ska jag?
Jag vet att vissa av stjärnorna försöker nå mig, men de är för långt borta. Jag är tacksam för att de försöker. De stjärnorna finns alltid i mitt hjärta, men de kan inte lysa upp min väg nu…