En liten flicka på stigen står
Med svullna ögon och öppna sår
Hon vandrar tom i ändlös natt
Med öronen fulla av ekande skratt

Det som forsar ner likt en flod
Är flickans röda stilla blod
Att stilla sin rädsla sitt hämndbegär
Kan inte göras nu eller här

Att ensam vandra med mörka minnen
Att se upp på den svarta himmelen
Inte behövas av någon ens
Att vara utan mening till existens