min själ fäller tårar
ett duggregn som lockar sig
längs med mina beklämda kindryggar
mitt hjärta genljuder
som ekot i en tömd gul brevlåda
små blodtörstiga parasiter
ålar runt i mina vener
och äter sakteligen upp
det som en gång var jag
en känslomässig nitlott
osymmetriska pulsslag
i en köttslig roulette
dömd att för evigt
hålla ett lågt stick i min hand