”Vill du veta mer om bibeln?”

Thomas log åt den lilla mannen som stoppat honom mitt på gatan. Samma leende som han brukade ge barnen på dagiset där han bodde när de stod vid staketet och hälsade på alla som gick förbi. Roat och lite överlägset.

”Nej tack”

Den lilla mannen nickad snällt och gick vidare. Thomas stoppade tillbaka sina öronsnäckor under mössan, musiken strömmade tillbaka och så var han i sin egen värld igen. Egentligen borde nog Thomas ha stannat och pratat med mannen. Han kanske skulle kunna hjälpa, ge Thomas något att tro på, något att leva för. Men Thomas hade redan bestämt sig, han skulle ta sitt liv idag.

Thomas hade funderat mycket på hur han skulle gå tillväga. Han ville hänga sig men han hade ingenstans i lägenheten han kunde hänga ett rep. Duschstången skulle aldrig hålla. Och om man ska skära sig i handlederna så måste man nästa ha ett badkar att ligga i så att det blir som på film. Men Thomas hade inget badkar så han hade bestämt sig för att förgifta sig själv. Ta överdoser. Därför hade han gått till Maxi för att handla giftiga saker att trycka i sig. Han hade varit borta på byggavdelningen och plockat på sig i stort sett allt som hade varningstext och nu gick han och letade efter bittermandel. Då gjorde han något han aldrig gjort förut. Han vred huvudet bakåt och tittade upp i taket. Han hade varit i den här affären många gånger innan men aldrig tittat upp och nu när han gjorde det blev han förvånad över hur taket såg ut. Det var ljusgrått och hade en massa stora rör och bjälkar. Det såg inte alls ut som han hade antagit att ett mataffärstak såg ut. Han stod stilla en lång stund och tittade upp. Han började tänka på allt i livet han inte upplevt. Han tvekade en stund. Han tänkt på allt han inte ville uppleva och fortsatte.

Tjejen i kassan tittade undrade på honom när han lastade upp mina saker på bandet. Han läste hennas namnskylt. Han hade alltid velat hälsa på personal med deras namn men aldrig vågat. Han hade alltid varit livrädd för att göra bort sig men det spelade ju det ingen roll längre.

”Hej Sarah”

Hon hälsade snällt tillbaka. Han fick lust att berätta för henne vad han skulle göra bara för att se hennes reaktion men han stod emot. På vägen hem gick han förbi apoteket för att handla mer saker. Han ville absolut inte misslyckas.

Så fort Thomas kom hem till lägenheten satte han sig framför datorn och började skriva sitt självmordsbrev. Många skulle nog undra varför han gjorde det, varför han tog sitt liv. De skulle ha svårt att förstå, han förstod knappt själv. Men han kände ända att han var tvungen att försöka förklara. Men det var svårare än han hade trott. Han hade svårt att uttrycka vad han kände så istället började han skriva om sig själv i tredje person. Istället för ett brev blev det en berättelse om en persons sista dag i livet. Berättelsen förklarade egentligen inte så mycket men han hoppades ände att det skulle ge lite klarhet till de som undrade. Han avslutar texten med ett citat som han hade burit med sig och som han tyckte passade väldigt bra.

När texten är klar kommer han att lägga upp den på internet. Han vill lämna spår efter sig. Han vill leva vidare efter sin död, bli odödlig. Han hoppas verkligen att någon hittar texten och tar vara på den. Thomas kommer att resa sig och lämna datorn påslagen så att den som hittar honom också kan läsa. Han kommer att gå bort till dörren och hämta kassen med grejerna han köpt. Sedan kommer han att börja trycka i sig gift och tabletter. Han har redan börjat med alkohol. Han hoppas att det ska gå lätt, att han inte behöver lida utan att jag bara faller ihop och dör.



No one ever lacks a good reason for suicide
~ Cesare Pavese