Själslig höst med
fallande mörker, tätnande dimma.
Jag drar täcket hårdare om mig, som en kokong
och huden svettas fast
jag känner ingen värme.


Här finns ingen tröst,
inget sällskap för den ensamme.
Mitt sinne är ett kargt och förvridet landskap
i vilket jag måste vandra ensam.