Hörde du om Han fann sin säng i tunnelbanesäten,
Och det enda han hörde va nattens dunkla läten.

Han som drack vadsomhelst för att hålla sitt sinne ur balans,
Och gav folk känslan att hålla sig på distans.

Hörde du om Han som bara fann vänskap bland såna som sig själv,
Dom som badar i fattigdomens djupa älv.

Han man ofta kunde se i slussen,
Som satt på bänken men aldrig reste med bussen.

Hörde om Han som frös ihjäl en kall Novembernatt,
Som inte fick sova, där någon annan redan satt.