Daggen lyser utav fullmånens sken
gräset blir ett skimmer av månljus
gungan rör sig inte en tum och månen strilar igenom trädens lövskrud
Fuktig, rå luft strömmar igenom min yllevarma tröja

Jag gick nyss igenom daggen
mötte ett bränt minne av en bister sommar
en klump i halsen uppenbarar sig

en fantastisk sommar då det har varit värmebölja,
härliga sommarnätter
och månkyssar över ljusblå himmel

Men det brända i all dagg uppenbarar sig i form av ett
brustet hjärta
av ångest
av dämpade känslor

en sommar man knappt har minnen av men som man ville fylla med lust
det enda som bestod av hetta och åskblixtar, är detta märke

Då vi satt där i en spontan gest och jag ville kyssa dina handflator
säga att jag älskade dig men förmådde inte
ör jag var osäker om det kunde besvaras

Blicken, månen så stor och praktfull.
inte en enda vindpust.

Ensam i mitt sinne.