Som tegelstenar finns du i mig
lager på lager fastsatta av cement.
Det sträcker sig upp som en hög mur
men med vissa sprickor i väggen.
Genom dem kan jag se annat
än dina oändliga röda rektanglar.
Men jag kan aldrig riktigt nå andra sida
utan att spränga väggen helt.
Och jag som inte äger några bomber.
Jag som är mot allt vad vapen heter.
Så jag fortsätter att klösa mina fingrar blodiga
för att skapa ett hål tillräckligt stort för att ta emot min kropp.