fortfarande skapar musiken rysningar,

rysningarna som en gång var behagliga

är nu strängar av smärta längs min rygg.

abrupt är ordet som förklarar slutet

fast det förstås, även hur allt började

den där våren, året då du inkräktade på mitt revir.

jag mår lite illa när jag hör tonerna strömma ut

när jag får bilder av din mun och din blick

dessa två som var en lögn, men sade något annat.