Jag väntar i mitt vaktrum medan timmarna ila,
medan bollarna studsa och klubborna slå.
Jag väntar på att passet ska sluta och tänker
på disken och tvätten och ungarna små.

Att barnen ska röra sig, det är väl viktigt,
men för en förälder blir pressen rätt stor:
ska vaktas, ska bakas, ska packas, ska skjutsas,
nog känns det för den som är ensam som mor.

Och sen bingolotterna som man ska sälja,
men ingen vill köpa, för alla har barn,
som själva ska sälja. Det säger sig själv att
till sist har man fastnat i speldjävelns garn.

Jag blundar och drömmer om sport blott för sporten,
och bort med allt annat som stör runtomkring.
Vi bygger så stort och så brett att vi fastnar,
tills orken tar slut och vi gör ingenting.

Tills orken tar slut och vi gör ingenting...