Spyr galla på verkligheten
för vad den gör med mig.

Föraktar solen
den falska värmen
hon spottar ur sig.

Pissar på en hånleende måne
han förorenar marken
som levde under mina fötter.

Svekfulla stjärnor
förintar mitt blod
stjäler familjen
trasar sönder mina rötter.

I stinkande gyttja
banar djävulen väg
för min återstod
en gångstig han krattar.

Ärligheten har fått hornen
förtroendet håller lien
bakom min nakna rygg
med breda trutar dom skrattar.

Bryt ner mig
förgör mig
få händerna att ej längre tala
orden att skriva.

Kasta mig utför stupet
bränn mina sinnen
så att jag sanningen
ej kan giva.