Under en veranda med tak sitter en ung kvinna med en kopp med te så stor att hon skulle kunna dränka honom i den. Det är nog det hon igentligen vill ... bara lite, bara lite. Vill ge honom samma känsla som hon har, för att han ska förstå. För just nu dränker han henne ... bara lite, bara lite. Känner du att du lever? Smärta får folk att minnas. Vad hände igentligen igår? Hon går igenom allting i huvudet, så mycket hon kan komma ihåg.

\"Kan du komma hit lite?\"

Det vet hon att han sa. Men vad hon svarade vet hon ej. Kanske svarade hon inte alls, så ställd av hans fråga att hon inte kunde förmå sig att tala. Allt hon vet är att hon satt och lutade sig mot hans bröst, hörde hans hjärtslag. Hon kunde ha legat där i en evighet och lite till. Med ett ljus i handen låg hon och lyste upp sångboken medan han lyste upp hennes värld.
Värmen från hans kropp får henne att rysa, utan honom har hon alltid varit kall. Igentligen vet hon ingenting om honom, med det känns som om hon vet allt. Och han vet allt. När hon möter hans blick ser han in i henne, inte bara på henne. Det vet hon, det känner hon. Och det vet han med. En tuff kille som är lite blyg och en tjej som aldrig riktigt räcker till, går det?

En kopp till och hon vet fortfarande inte svaret. Kanske var allt bara en dröm? Hon brukar inbilla sig saker så mycket att hon till slut tror att de verkligen hänt. Det hade kanske varit bättre så ...

Jag räcker inte till
Jag räcker inte till
Jag räcker inte till
Jag räcker inte till

Orden skriker i hennes huvud. Kan inte han känna samma sak som hon?
Hon vet ingeting om honom men hon tror att hon faktiskt älskar honom. Säg att du älskar mig, att du älskar mig tillbaka. Men det kommer han aldrig göra ... Plötsligt ringer telefonen.
”Hej, det är Rebekka”
”Hej .... det är David ... jo .. jag undrar ... gör du någonting imorrn?”

Hennes hjärta tar ett skutt men det gäller att hålla sig lugn!

”Ehh, nej det gör jag inte..”
”Bra! Jo, jag undrar om vi kanske kan träffas och fika?”
”Jo, visst!”

De träffas vid stationen, klockan är tolv och de går till Ebbas skafferi. De pratar i två timmar men det känns som tio minuter. Sen ser hon att han plötsligt blir väldigt allvarlig.

”Rebekka, jag måste prata med dig!”

Herregud Herregud Herregud nu kommer det!

”Jo, det är så att jag har träffat en tjej som heter Emma. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag giller henne så mycket Rebekka ... Jag vill inte skrämma bort henne ... Vad ska jag säga? Vad ska jag göra? Jag ska träffa henne ikväll.”

.............................................jag är otillräcklig ..................

”Jag vet inte ... Oj, jag måste gå nu! Men du lycka till ikväll”

Jag vill dränka dig, bara lite, bara lite.
Sen kanske du skulle kunna dränka mig... men dränk mig helt..snälla..