"Vad kommer det att bli av oss min älskade?"


Jag såg dig under dagen
dina bara axlar vilade lätt
då din slöja var tunn mot solljuset
jag såg din hunger i dina lätta steg
sorgen som drog i dina kinder
bettet du höll så hårt i din hand
och din varma törstande hals

Jag gav dig aldrig vatten att dricka
ändå var min strupe lika torr som din
och skuggan vi fann tillsammans
hettade mer än ljuset över öknen
där vi hör vattenfallets muller
eller forumets larm och skrän
lockar oss med frånvarande dofter


Din närvaro blottar mig lusten
att utmynna i havet och stiga pånyttfödd
att tända ljuslågor som brinner
återhållsamt

men det är bålen som flammar höga
och de vindar som väver moln samlas
i tunga klungor och klasar
ödesdigert

korset jag bär i mitt hjärta
är vida större än tystnaden
som jag fäster
i mina nakna händer och fötter

endast ditt levande ansikte
för ett ögonblick
när dina ögon inget längre döljer
och din röst när du talar
till mig


"Varför tror du att jag kommit hit?"


Världen får bestämma vårt öde.