Slöjan har fallit, Dimman har lätta.
Min resa har börjat, men vart är mitt mål.

Dimman har förblindat oss.
Så vi inget kan se,
Men nu är tiden inner.

Jordavärden är inte mitt hem.
Minna sinnen är fria,
Jag drömmer mig bort,
Men kommer aldrig i väg.

Jag är en fånge, Då jag äga en kopp,
En kopp som inte förstå.
Som blir en bröda för oss.

Men jag har tid, Tiden är inget
Då minna sinnen hör ej, tidens slag.

Min resa har börjat, till en värd, av liv.
Liv som är evigt, Och allt är möjligt.