jag önskar att jag vore en raket.

jag önskar att någon vore villig att betala för att få se mej i all min kemikaliska prakt.

jag önskar att någon ville föra en tändare mot mej så att jag fattade eld, vaknade ur min dvala och blev av med mitt låtsasleende.

jag önskar att någon ville backa ödmjukt från min storhet och med ett förväntansfullt ansiktsuttryck, ett som säjer att någon tror på mej, invänta min avgång.

jag önskar att jag fick flyga upp i luften, utan hinder, trotsa gravitationen och sväva upp mot ett molnigt, mörkblått himlavalv.

jag önskar att jag fick detonera, sprängas i färgglada småbitar, spridas och bli till massor av små sprakande partiklar.

jag önskar att jag kunde smälla och knastra och låta så högt att alla rycker till av häpnad och lägger märke till mej.

jag önskar att någon skulle se på mej med halvöppen mun, förundran, fascination och beundran.

jag önskar att jag fick falna, att varje obetydlig liten del av mej fick gå upp i rök, så högt från marken att ingen skulle nå att sätta ihop mej ens om det vore möjligt.

jag önskar att jag fick försvinna, glömmas bort och ersättas av grannens ännu coolare fyrverkerisalva.

jag önskar att jag kunde lämna efter mej endast ett vackert minne och sotiga rester, lekamen av aska.

jag önskar att jag vore en raket.