När jag var fjorton
visste jag int vart att gå,
jag ägde ingen frihet,
ingen frihet ägde mig,
jag var lämnad åt mitt öde,
friheten var hur som helst
blott en schimär

När jag var arton
fick jag min första lägenhet,
visste inte vart att gå,
jag ägde ingen frihet,
ingen frihet ägde mig
men det fanns en skillnad
jag var arbetslös

När jag var nitton
hade jag både lägenhet,
arbete, en kärlek
låg samtidigt i lumpen
jobbade på helgerna
åkte ofta neråt landet
på kärleksvisit

Men någon slags frihet
kände jag bara av
när jag ägde lycka
när lyckan ägde mig
då var jag över dagen
tidvis i lyckans land
tidvis åter i helvetets eld

När jag fyllt tjufem
slutade jag plötsligt räkna
mina år
eller ens att blott
slicka mina sår
jag övergav det romantiska
skrivandet, för det råa
knapphändiga diktandet

När jag kraschade
var det förstås kärleken
som det gick åt helvete med
allt vi byggt och hoppats på
plötsligt försvann mattan under oss
allt var att börja om från noll
men jag hade lägenhet
arbete, ej familj o inga vänner

det kom nya vårar, somrar
nya möjligheter
fast det kändes svårt
jag var i en svacka förstås
i sju långa år
utan mediciner, utan vänner
sedan kom vändningen

jag blev inte kär precis
men där fanns chanser
tåg att hoppa på i farten
möjliga äventyr
jag ägde en viss frihet
en viss frihet ägde mig
jag kröp inte längre
jag både sprang och gick

sedan kom vänskapen
som en rännil om våren
när första snön smälter
och så smälte jag
tog in vänskapen
i skydd av min jacka
lät den få värme där
lät den få ömhet där

sedan kom kärleken
som en sol i vinterlek
kastade solkatter och glänste
fast den var ej lätt fångad
den krängde och kastade
som en fisk på kroken
som en tvååring i ens famn

nu ägde jag friheten
friheten ägde mig
jag var arbetslös
jag hade lägenhet
jag hade vänner
jag hade kärleken
kärleken hade mig

ja, och så kraschade allt förstås
jag äger ändå friheten
och friheten äger mig
jag har vänner
jag har lägenhet
solen skiner från en hímmel blå
och jag skriver som så ofta förr

Livet är en get,
bunden vid ett träd i skogen,
i vansinnig skräck
i väntan på ödet
i form av en
av hunger och skräck galen tiger

jag brukar undra över
när jag är geten,
när jag är tigern