Novemberfrosten tar för sig nu
kära Du
glittrar ut sig här
där inte Du är
den har satt vantar på mina längtande händer
mina läppar är blåfrusna
och jag hackar mina tänder

Vantarna är vita
som den där första snön som föll igår
det var skönt när den la sig som svalka
på mina brinnande kärlekssår

Varför ser du aldrig åt mitt håll?
spelar jag inte längre en viktig roll?
är jag målad i ljusaste akvarell?
ser du mig som en uppdiktad kvinna av Lundell?
är jag kamouflerad i mitt vinterland?
eller har du klippt av vårat tvinnande band?

Det är lite kallt för att gå ensam nu
förfryser
gör inte Du?
vi skulle kunna skåda snöflingor ihop
men nu är jag här utan dig
med hjärtat i en grop

Novemberfrosten tar för sig nu
kära Du
glittrar som vackrast när jag tänker på dig
friheten står ju öppen för oss
kom loss nu
när löven föll för en tid sen
sa du ju
att du hade känslor för mig

Vi kan väl leka allvar hela vintern om du har lust
göra snöänglar
älska oss varma
dricka must

Ge mig bara nåt litet tecken som svar
om du nu har några känslor kvar
kom och lek lite i min snö
innan den blir till tö