Dom vill att jag ska vara där.
Att ska jag fixa det här.
Dom vet att jag kan.
Men dom förstår inte hur jag egentligen mår.
Jag försöker förklara men dom lyssnar inte.
Dom ska försöka sätta mig i mindre grupper.
Dom vill att jag ska prata med kuratorn.
Dom frågar om jag vill byta klass.
Jag är så himla rädd att det ska hända samma sak igen.
Dom förstår inte, inte hur jag känner, och hur jag mår.
Det kommer aldrig finnas nån som kommer förstå det heller.
Jag lever för en sak.
Och det kommer jag leva för länge.
Men ingen kommer nånsin förstå.
Ingen kommer nånsin förstå förren jag försvinner.